Sjöekipaget, PB 176, 00023 Statsrådet, Finland
Växel: +358 295 16001
Alla kontaktuppgifter

Globala regler

De globala reglerna omfattar investeringsskydd, immateriella rättigheter, energifrågor, råvaror, tullar och förenklade handelsprocedurer, arbetslivsnormer, miljöfrågor och ett skilt kapitel om små och medelstora företag. Tanken är att de höga standarder och förfaranden som skulle råda mellan EU och Förenta staterna kunde fungera som mönster för andra länder och leda till multilaterala regler.

Investeringsskydd och tvistlösning

Den 12 november 2015 presenterade EU ett textförslag som skulle utgöra avtalets avsnitt om investeringsskydd, ett förslag som man länge hade förberett. EU:s och Förenta staternas förhandlingar om investeringsskydd inleddes i februari 2016. Under förhandlingarnas gång har EU svarat på Förenta staternas frågor gällande unionens förslag. Någon gemensam text har man ännu inte fått till stånd.

Finland vill med avtalet främja att finländska investeringar blir rättvist behandlade i Förenta staterna, och därmed stödja våra företags konkurrenskraft och tillväxt. Finlands system erbjuder redan nu ett starkt skydd för och icke-diskriminering av amerikanska företag som verkar legalt i Finland. Vi önskar att Förenta staterna ska erbjuda finländska aktörer motsvarande behandling. Vi vill också understryka att Finland är ett lockande investeringsobjekt och utöka utländska direkta investeringar som är av betydelse för sysselsättningen.

Med förslaget strävar EU efter att bemöta den oro som har uttryckts när det gäller investeringsskydd och tvistlösning. Det är viktigt att de avtalsbestämmelser som EU föreslår ger fullständig juridisk legitimitet åt reglering som gjorts i det allmännas intresse till exempel vad gäller hälsovård, arbetstagarskydd, konsumentskydd eller miljöskydd. Investeringsskyddsavtal och TTIP skyddar inte olagliga investeringar eller investerares vinstförväntningar. Avtalet skyddar mot egendomsförlust som beror på investerarens godtyckliga eller diskriminerande behandling.

Med sitt förslag vill EU säkerställa att avtalsenlig tvistlösning sker i öppenhet och att de domare som löser tvisterna har stor kunskap och är oberoende, samt skapa ett förfarande för ändringssökande.  Det är viktigt så väl för staten som för investeraren att tvister blir lösta så fort som möjligt, och att man kan korrigera eventuella allvarliga fel i samband med beslutet med hjälp av det föreslagna ändringsförfarandet.

Immateriella rättigheter

Förhandlingsparterna EU och Förenta staterna är två starka handelspartners som delar viljan att upprätthålla ett starkt skydd för immateriella rättigheter. EU, och därmed Finland, och Förenta staterna förenas av likriktade värderingar och målsättningar gällande immateriella rättigheter: vi vill utveckla ett fungerande globalt system som minskar på kränkningarna av dessa rättigheter. Det innebär att det skulle bli lättare och tryggare i alla länder att utveckla nytt kunnande, kunskap, teknologi och produkter.

På finska talar man också om industriella rättigheter och upphovsrättigheter istället för immateriella rättigheter. De innebär ensamrätt i likhet med äganderätt och gäller en produkts form, teknologi eller någon annan egenskap som en viss person eller ett visst företag har skapat. Man kan skydda den immateriella rättigheten på olika sätt, exempelvis med varumärken, geografisk beteckning eller patent. Med upphovsrätt avses upphovsmannens moraliska och ekonomiska ensamrätt till sitt verk.

EU och Förenta staterna erkänner den höga standarden i varandras system. Utgångsläget betyder ändå inte att man godtar förhandlingspartens förslag utan förbehåll utan parterna kan alltid lägga fram förslag som gagnar dem under förhandlingarna. Resultatet är alltid en kompromiss som uppnås under förhandlingarna.

Finland och EU utgår från att man vid förhandlingarna måste försöka hitta en sådan modell att man kan samordna parternas existerande system på ett sätt som förenklar handeln och slopar handelshinder utan att stora förändringar i lagstiftningen behövs. Förenta staternas förhandlingsmål är sannolikt att få det europeiska systemet att närma sig det amerikanska. Skillnaden mellan EU:s och Förenta staternas system innebär dock en utmaning. Det kommande avtalet måste rättvist beakta immateriella rättigheter som är centrala för bägge parters aktörer – det vill säga så väl för amerikaners som för européers - och därmed finländares. I EU anser man att man kan främja både kännedomen om skyddets betydelse och förbättra olika aktörers samarbete och förståelse för situationen om man enas om gemensamma principer och samarbete. Det ligger i Finlands intresse att centrala innovationsekonomier i samförstånd kan avtala om skyddets omfattning.

Finland har som mål att avtalets bestämmelser är förenliga inte bara med EU-lagstiftningen utan också med Världshandelsorganisationen WTO:s TRIPS-avtal om immateriella rättigheter (Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights) och att de kompletterar dessa. TRIPS-avtalet är ett centralt avtal i ramen för internationell immateriell rätt, enligt vilket WTO definierar minimikraven för skydd av immateriella rättigheter.  Straffrättsbestämmelser ingår inte i kommissionens förhandlingsmandat, så dem förhandlar man inte om.

Vad gäller geografisk beteckning skiljer sig förhandlingsparternas system sig väsentligt ifrån varandra eftersom det amerikanska systemet till stor del bygger på varumärken. Finland stödjer EU:s strävan efter att skydda EU-ländernas centrala namn också i Förenta staterna. Svårigheterna kring de geografiska beteckningarna har stundvis diskuterats livligt i offentligheten på andra sidan Atlanten. I EU har man för sin del ansett att det skydd som europeiska aktörer får i Förenta staterna skulle kunna förbättras, exempelvis gällande vissa immateriella rättigheter.

Efter det långvariga bakgrundsarbetet har förhandlingarna under år 2016 äntligen nått ett mera konkret skede, även om man fortsätter diskussionerna om parternas utgångslägen och lagstiftningsmiljö. Redan i april 2015 lade EU fram ett förslag om internationella fördrag för Förenta staterna, som de bägge parterna skulle kunna förbinda sig till. I april 2015 presenterade EU också ett textutkast med förfalskningsbekämpande IPR-åtgärder (Intellectual Property Rights) för tullsyften. Utkastet bygger på EU:s förordning om tullövervakningen av immateriella rättigheter ((EU) N:o 608/2013). Förslagen har diskuterats med Förenta staterna ett flertal gånger.

Förenta staterna presenterade för sin del i februari 2016 sina första skriftliga utkast om internationella immateriella rättigheter (som svar på EU:s tidigare förslag) och allmänna avtalsbestämmelser. Till den delen har diskussionerna framskridit men några konsoliderade texter finns i skrivande stund ännu inte. I april lade Förenta staterna fram tre nya utkast om samarbetet mellan parterna, skydd av växtarter och tullåtgärder (EU:s utkast från våren 2015 vad gäller det sist nämnda). Parterna anser att förslagen kan fungera som grund för det fortsatta arbetet och innehållet har tagits till kommissionen för bedömning. Det är önskvärt att sådana successiva framsteg fortsätter så att man kunde framskrida i vidare utsträckning. Eftersom framåtgåendet hittills har skett steg för steg finns det till alla delar inte beslut om vilka frågor man till slut kommer att förhandla om.

Eftersom bägge förhandlingsparternas IPR-miljöer är utvecklade anser EU fortsättningsvis att det inte nödvändigtvis är ändamålsenligt att behandla alla IPR-frågor i det kommande avtalet, utan att man kunde koncentrera sig på vissa teman som är centrala för parterna, och förutom det förstärka samarbetet mellan parterna. Bägge parter är positivt inställda till inbördes samarbete.

Energi

Energiefterfrågan växer kraftigt i och med världens befolkningstillväxt och den förbättrade levnadsstandarden. Det är allt viktigare också för EU och Förenta staterna att deras inbördes handel med energiprodukter löper smidigt. Trots energiprisfluktuationerna i Förenta staterna har där pågått rena energirevolutionen i och med att användningen av och exporthandeln med skiffergasen har ökat. Samtidigt är Europa starkt beroende av importerad energi. Ett säkert och pålitligt energiutbud är livsiktigt för alla parter. Regleringen av den internationella handeln och investeringarna har hittills inte omfattat energin i täckande utsträckning. Världshandelsorganisationen WTO:s regelverk är inte tillräckligt med tanke på energiproduktionen. I servicehandelns avtals (General Agreement on Trade in Services, GATS) regler saknas en definition på energitjänster.

EU:s målsättning är att energin ska vara en viktig del av avtalet. I tillämpningsområdet skulle alla viktiga energiprodukter ingå: råolja, naturgas, elenergi och förnybar energi. Strävan är att energihandeln ska vara transparent och förutsägbar vilket i sin tur skulle underlätta investeringar i infrastruktur och transport med mera. Marknadstillträdet skulle bli lättare och exportbegränsningar skulle åtgärdas.

I EU:s målsättningar ingår bland annat att medlemsländerna ska få ha kvar sin rätt att fatta nationella beslut om utnyttjandet av egna naturresurser. Till målsättningarna hör också regler om transport (rör för naturgas medräknade) och principen Third Party Access (TPA) om tredjepartstillträde. EU strävar efter att de gemensamt överenskomna reglerna ska stödja hållbara energimarknader och hållbar användning av energikällor. Gemensamt överenskomna regler kunde också stödja den internationella debatten om energihandel.

Både EU och Förenta staterna har förutsägbara energimarknader som mål, och de skulle garantera pålitliga leveranser. Finland strävar efter energibestämmelser som säkerställer fri handel med energiprodukter, slopandet av exporthinder och fastslagna gemensamma mål för utvecklingen av hållbar energi.

En reglerad och öppen internationell marknadssituation skulle förstärka gröna produkters kostnadseffektivitet och tillgång. Energieffektivitet och förnybar energi är energipolitiska utgångspunkter för både EU och Förenta staterna, och avtalet skulle stödja bägge delarna. Vid sidan av de nyss nämnda elementen som stödjer marknadstillträde har EU på senaste tid också tagit upp att man i ett kapitel kunde inkludera avtalsbestämmelser som främjar hållbara och gröna politiker och lösningar.

Energitemat har diskuterats regelbundet under hela förhandlingsprocesen. Parterna har behandlat olika frågor och delområden i anknytning till temat mycket ingående. Diskussionerna har förts i positiv anda. Även om det råder samförstånd mellan EU och Förenta staterna rörande fortsatta förhandlingar om energifrågor har man i skrivande stund fortfarande inte uppnått samförstånd om avtalet ska få ett eget kapitel om energi och råvaror, eller om ämnet eventuellt kommer att behandlas på något annat sätt. EU strävar fortsättningsvis efter att få med ett skilt kapitel om energi och råvaror i diskussionerna.

Råvaror

Med avtalet eftersträvas fria och förutsägbara råvarumarknader. Avtalets allmänna bestämmelser om varuhandel, tjänster och investeringar kommer också att gälla råvaruhandeln. Avsikten är dessutom att skilt avtala om bestämmelser som gäller råvaror, med vilkas hjälp öppenheten och marknadstillträdet skulle förbättras och icke-diskrimineringen skulle säkerställas inom råvaruhandeln.  Genom att enas om specialitetsprinciper för råvaror strävar EU och Förenta staterna efter att i större utsträckning utveckla förvaltningen av den globala råvaruhandeln.

EU anser att Världshandelsorganisationen WTO:s regler inte täcker råvarumarknadernas särskilda utmaningar tillräckligt. Utmaningarna är bland annat tillgången och den ökade efterfrågan på råvaror, samt att råvaror är föremål för mer begränsningar än andra produkter. Hittills har råvarufrågorna behandlats tillsammans med energifrågor. Än så länge har man inte nått enighet om avtalet ska få ett skilt kapitel om energi och råvaror, eller om ämnet kommer att behandlas på något annat sätt.

Tullar och förenklade handelsprocedurer

I förhandlingarna om tullar och förenklade handelsprocedurer behandlas bestämmelser och förfaranden som gäller import, export, transitering och tullsamarbete. Under förhandlingarna strävar man efter att komplettera det gällande bilaterala tullsamarbetsavtal som råder mellan EU och Förenta staterna, och dessutom granskar man möjligheterna till förbindelser som skulle sträcka sig längre än Världshandelsorganisationen WTO:s avtal som reglerar handelsförfaranden. Syftet med bestämmelserna är att underlätta handeln mellan avtalsparterna genom att uppdatera och förenkla regler och processer.

Mera samarbete mellan tullmyndigheter, gemensamma standarder och enhetliga dokumentmodeller är exempel på den nytta avtalet kan föra med sig. Samtidigt vill man att avtalet ska garantera tillräcklig övervakning och effektiv bekämpning av bedrägerier.

Finlands mål är ett avtal som är möjligast ambitiöst och som främjar smidig handel så mycket som möjligt. Centrala frågor vid förhandlingarna är bland annat öppenhet, datasekretess, förenklade tullprocedurer, riskhantering, prejudikatsförfarande, förfarande vid ändringssökande, serviceavgifter, hur tullvärde bestäms samt samarbete mellan tullmyndigheter.

Arbetslivsnormer

EU och Förenta staterna har slutit frihandelsavtal med andra länder och i dem ingår bestämmelser om handel och arbetsliv, som också behandlas i TTIP-förhandlingarna. I EU:s avtal är frågorna om arbetslivet inkluderade i en större helhet om hållbar utveckling, där också miljöfrågor ingår. I Förenta staternas avtal står frågor om arbetsliv och miljö som egna helheter.

I oktober 2015 presenterade EU sitt förhandlingsförslag om hållbar utveckling för Förenta staterna. Förslaget publicerades i början av november 2015. Förenta staterna gav i sin tur sitt förhandlingsförslag om normer för handel och arbetsliv i början av 2016.

Avtalet skulle inte medföra åtaganden som försvagar den gällande arbetslagstiftningen i EU eller dess medlemsländer. Parterna skulle bevara sin rätt att stifta lagar om sina egna arbetslivsnormer i enlighet med internationella avtal och standarder. Strävan är att avtalet ska innehålla en klar utfästelse att arbetslivsnormerna inte ska försvagas eller underlåtas att verkställas i syfte att locka handel eller investeringar.

Man eftersträvar också att enas om praxis som främjar verkställandet av internationellt överenskomna arbetslivsnormer, Internationella arbetsorganisationen ILO:s normer medräknade. Man förväntar sig inte att avtalet kommer att leda till någon bindande skyldighet att förstärka ILO:s konventioner.

Särskilt har EU och Förenta staterna förhandlat om bestämmelser gällande ämnet i de frihandelsavtal som de har ingått. I de frihandelsavtal som Förenta staterna har förhandlat fram på senare år har man förbundit sig att följa arbetslivsrättigheterna så som ILO:s Deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet från 1998 föreskriver. De som undertecknat deklarationen förbinder sig att respektera de grundläggande rättigheterna i arbetslivet oberoende av om de har satt alla viktiga ILO-konventioner i kraft i sin lagstiftning. EU:s förhandlingsmandat har som målsättning att TTIP-avtalet ska innebära att parterna åtar sig att effektivt verkställa de centrala arbetslivsnormerna som fastslås i ILO-deklarationen från 1998. ILO-deklarationens centrala principer är föreningsfrihet och erkännande av rätten till kollektiva förhandlingar, avskaffande av alla slag av tvångsarbete, avskaffande av barnarbete samt avskaffande av diskriminering på arbetsmarknaderna och i samband med arbetsutövande. EU har föreslagit att artiklar som berör de fyra ovan nämnda centrala principerna i ILO:s deklaration från 1998 ska ingå i avtalet.

Avtalet ger möjligheter till praktiskt samarbete, dialog och uppföljning. Det handlar om förhandlingar mellan två utvecklade parter som bägge två redan har rätt hög nivå på sina arbetslivsnormer. Avtalet skulle också föra med sig internationella samarbetsmöjligheter. Både EU och Förenta staterna har hört till de aktivaste när det gällt att driva frihandelsavtal sedan slutet av 1990-talet.

Strävan är att grunda de system som krävs för att följa upp att bestämmelserna för handel och arbetsliv efterlevs. De skulle också täcka förfaranden för att lösa eventuella tvister angående ämnet samt regler för intresse- och frivilligorganisationers deltagande i diskussioner om regler för handel och arbetsliv. EU:s förhandlingsförslag från oktober 2015 innehöll ännu inte ovan nämnda institutionella arrangemang.  EU har för avsikt att komplettera sitt förslag senare, efter att diskussioner om innehållet har förts. Förenta staterna kommer för sin del också att delvis komplettera det förhandlingsförslag som man lade fram i början av år 2016.

I EU:s nu gällande frihandelsavtal behandlas meningsskiljaktigheter rörande handel och arbetslivsregler enligt ett särskilt tvistlösningsförfarande som också gäller handel och miljöfrågor. Enligt EU:s förslag skulle tvistlösningen omfatta förhandlingar mellan stater, en utomstående sakkunnigpanel, möjlighet för det civila samhället att delta och dessutom skulle ILO:s expertis utnyttjas.

EU har föreslagit att avtalet skulle innehålla punkter om företags samhällsansvar, med vilka man skulle förbinda företagens verksamhet inom området till centrala internationella initiativ och regelverk så som FN:s (Förenta Nationerna) Global Compact eller OECD:s (Organisation for Economic Co-operation and Development) direktiv för multinationella företag.

Miljö

Ända sedan förhandlingarnas första skede har EU och Förenta staterna diskuterat hållbar utveckling och miljö. I många frågor förespråkar bägge två samma principer. Båda har höga miljöstandarder och sträng miljölagstiftning, även om villkoren och prioriteringarna inte är de samma.

I oktober 2015 presenterade EU ett förhandlingsförslag gällande hållbar utveckling för Förenta staterna, som i sin tur lade fram ett partiellt textförslag i början av 2016. Miljöfrågorna behandlas ingående i EU:s textförslag och där tillämpas samma modell och samma principer som redan gäller i EU:s nuvarande frihandelsavtal. Men förslaget som lades fram för Förenta staterna är ambitiösare. Man väntar sig att resultatet ska fungera som internationell referens och som framtida exempel också i tredjeländer. Förenta staternas avtal har särskilda kapitel för miljö och arbetslivsnormer medan EU behandlar dem i samma kapitel.

EU:s förhandlingsförslag omfattar respekt för internationella miljöavtal och parternas rätt att upprätthålla sträng miljölagstiftning. Miljönormerna kan inte försvagas med hänvisning till avtalet för att locka investeringar. Båda parterna förbinder sig att verkställa de miljöavtal som man har ratificerat. Förenta staterna har inte ratificerat alla internationella miljöavtal. I texten uppmanas parterna att ratificera alla ännu oratificerade avtal. Avtalet kan ändå inte göra mer än främja det samarbete som redan har uppnåtts i miljöforum.

EU:s förhandlingsförslag betonar hållbar användning av naturresurser. Kapitlet om hållbar utveckling innehåller parternas förbindelse till naturlig mångfald, hotade arter samt skydd och hållbar användning av skogar och fiskbestånd. Parterna borde gemensamt främja handel med naturprodukter som har framställts lagligt och hållbart, också med tredjeländer. För Förenta staterna är dessa principer också viktiga och samarbetet med avtalstexten har till denna del framskridit bra. Det nya med EU:s avtalsförslag jämfört med tidigare avtal är att parterna förbinder sig till hållbar handel med och hantering av kemikalier och avfall. Det är också nytt för Förenta staternas del.

I december 2015 enades man om det nya globala klimatavtalet i Paris. EU har för avsikt att inkludera principerna från detta avtal i kapitlet om hållbar utveckling i handelsavtalet mellan unionen och Förenta staterna. Enligt EU:s orienterande noter skulle bägge parter förbinda sig till grön och kolsnål tillväxt. Så väl EU som Förenta staterna har starka marknader för miljöteknologi (cleantech). Båda strävar efter att frigöra handeln med miljöprodukter och miljötjänster med avtalets hjälp. Fokus ligger på avvärjning av klimatförändringen, bland annat genom att främja teknologin för förnybar energi och energieffektiva produkter.

I diskussionerna har Förenta staterna föreslagit att stöd som är skadliga för miljön skulle rationaliseras, i synnerhet stöd som gäller fossila bränslen och fiske. Genom sina avtal har Förenta staterna också stor erfarenhet av principerna för transparens och allmänhetens deltagande i frågor om handel och miljö.

Ännu finns det inte fakta om tvistlösning eller hur verkställandet av kapitlet om hållbar utveckling uppföljs. Målet är att tillräckliga arrangemang inrättas för att verkställandet av bestämmelserna om handel och miljö ska kunna uppföljas. Dessa arrangemang gör det även möjligt för intressegrupper och det civila samhället att delta. I avtal som EU har ingått underordnas kapitlen om hållbar utveckling inte allmän tvistlösningsmekanism och sanktioner medan de gör det i Förenta staternas avtal.

Små och medelstora företag

En särskild tyngdpunkt i avtalet utgörs av förbättrat marknadstillträde för små och medelstora företag (SMF-företag). I EU och Förenta staterna är 99 procent av företagen små eller medelstora, vilket för EU:s del betyder företag med färre än 250 anställda. I Finland uppstår över hälften av företagens omsättning på 393 miljarder euro i sådana företag, och sektorns andel av Finlands BNP (bruttonationalprodukt) är över 40 procent. Både i EU och Förenta staterna är de små och medelstora företagen betydande arbetsgivare. I EU finns två tredjedelar av den privata sektorns arbetsplatser i dessa företag och i Förenta staterna mer än hälften.

Man bedömer att avtalet skulle gynna SMF-företag i och med att tullar skulle slopas och tekniska handelshinder försvinna. Fri handel med tjänster, allt större konkurrens vid offentlig upphandling och förenklade tullprocedurer skulle också underlätta SMF-företagens verksamhet så väl inom EU som i Förenta staterna. Europeiska kommissionen utredde år 2014 SMF-företagens utmaningar på den amerikanska marknaden med en särskild enkät.

Enligt en undersökning som Näringslivets forskningsinstitut ETLA publicerade den 15 mars 2013 skulle mindre företags produktionsvärde, personal och lönsamhet i Finland öka mera i proportion än vad som vore fallet med större företag om avtalet blev av. Små företag skulle också gynnas mer än stora om handelshinder minskar och avskaffas.

Avtalet kommer att innehålla ett särskilt kapitel om små och medelstora företag, vilket skulle vara det första i sitt slag när det gäller EU:s avtal. Diskussionerna har framskridit bra. De egentliga åtagandena gällande marknadstillträde beskrivs på annat håll i avtalet, och målsättningen är rättvis behandling av företag.

Med avtalet vill man förbättra och utöka informationsutbytet mellan EU och Förenta staterna, med särskild hänsyn till SMF-företagens behov. EU har som målsättning att Förenta staterna, liksom EU, ska ha en webbplats där företag kostnadsfritt får information om import, export och investeringar.  Där skulle också finnas information om importtullar, skatter, lagstiftning, tullförfaranden och marknadsmöjligheter.

I förhandlingarna strävar EU efter att information om bästa praxis som underlättar mindre företags export eller utlandsinvesteringar skulle spridas bättre än idag. Samarbetet med SMF-företagen skulle utvecklas ytterligare. Med avtalets hjälp skulle en särskild kommitté som koncentrerar sig på SMF-företag inrättas. Kommittén skulle förmedla mindre företags prioriteter och bekymmer till myndigheter i EU och Förenta staterna. Strävan är också att förstärka det nuvarande samarbetet mellan Europeiska kommissionen och Förenta staternas förvaltning.

Konkurrenspolitik

Konkurrenspolitiken består av tre delområden: monopol och fusioner, statliga bolag och statligt stöd. Strävan är att i kapitlet om konkurrenspolitik enas om principer för god konkurrenspolitik och säkerställa jämlika möjligheter till affärsverksamhet. Man förhandlar antingen skilt om delområdena eller så inkluderas de i kapitlet om konkurrenspolitik.

I delområdet monopol och fusioner förhandlar man om principerna för sund konkurrens, öppenhet i konkurrenslagstiftningen och förbättrat samarbete. Strävan är att få till stånd höga grundläggande standarder för delområdet. I denna fråga sammanfaller EU:s och Förenta staternas intressen i hög grad.

Vad gäller statliga bolag förhandlar man om definitionen av ett statligt bolag, statliga bolags funktioner och vilken roll de ska tilldelas. EU vill ha ett ambitiöst och balanserat avtal där det viktigaste är att avtalet också ska gälla på delstatsnivå. Om avtalet begränsas till federal nivå hamnar en väldigt stor del av företagen utanför avtalet, vilket vore en anmärkningsvärd diskrepans.  När avtalet blir verklighet skapar det högt stående globala standarder för statliga bolag. Det skulle också ha betydelse för kommande förhandlingar eftersom de skulle ha ett utgångsläge på hög nivå. Det är viktigt för EU att definitionen av statliga bolag blir så exakt att den förutom ägandet också beaktar var den egentliga beslutsmakten i statliga bolag finns.

Vad gäller statliga stöd strävar man efter att enas om transparenta åtgärder, konfidentialitet samt konsultationer mellan parterna om den ena parten anser att den andra beviljar statligt stöd som påverkar den första partens företagsverksamhet negativt. EU vill uppnå ett horisontalt avtal som omfattar både statliga bolags och privata företags statliga stöd.

Man har redan nått gemensamma texter i förhandlingarna om monopol, fusioner och statliga bolag. För närvarande granskar förhandlingsparterna varandras förslag och ber om närmare utredningar av punkterna. Förhandlingarna om statliga stöd har bara börjat och någon gemensam förhandlingstext finns ännu inte.

Detta dokument

Uppdaterat 30.8.2017

Takaisin ylös