Sjöekipaget, PB 176, 00023 Statsrådet, Finland
Växel: +358 295 16001
Alla kontaktuppgifter

Marknadstillträde

Marknadstillträdet innefattar handel med industri- och jordbruksprodukter, ursprungsregler, marknadstillträde för tjänster och investeringar samt offentlig upphandling. Finlands målsättning är att avtalet ska öppna nya möjligheter för europeiska företag genom liberalisering av varu- och tjänstehandeln och genom att den offentliga upphandlingen i Förenta staterna öppnas för konkurrens i större utsträckning än i dagsläget.

När det gäller offentliga upphandlingar anses informations- och kommunikationssektorn som tillväxtområden, liksom även produkter och tjänster i anknytning till energi- och miljökompetens, hälsovårdssektorn och infrastruktursektorn.

Industriprodukter

När det gäller industriprodukter är tullnivåerna mellan EU och Förenta staterna redan i dagsläget relativt låga. Det är dock av ekonomisk betydelse att tullarna slopas, eftersom handeln mellan EU och Förenta staterna är så omfattande. Slopande av tullar minskar också eventuella problem i samband med tulltaxeklassificeringen.

Finland strävar efter att tullarna för industriprodukter ska slopas i så stor omfattning och så snabbt som möjligt. Målet är att alla tullar avskaffas, så att merparten genast slopas när avtalet träder i kraft eller inom en kort övergångstid.

EU och Förenta staterna utbytte för andra gången erbjudanden om varuhandeln i oktober 2015 och det är utifrån dem som förhandlingarna om slopandet av tullar förs. Buden inom varuhandeln omfattar handeln både med industri- och jordbruksprodukter.

Inom industriprodukter är Finlands huvudsakliga exportprodukter till Förenta staterna oljeprodukter, motorer och specialmaskiner, papper och papp, elektriska maskiner och apparater, instrument och mätare samt kemiska ämnen och produkter. Av importen är hälften kemiska ämnen och produkter, elektriska maskiner och apparater samt motorer och specialmaskiner.

Förenta staterna är Finlands sjätte viktigaste handelspartner och efter Ryssland och Kina det tredje största landet utanför Europa. Finlands handel med Förenta staternas har av tradition visat överskott. Enligt Tullens statistikföring av utrikeshandeln uppgick Finlands varuhandelsexport 2015 till ca 3,8 miljarder euro och importen för sin del till ca 2 miljarder euro.

Jordbruksprodukter

När det gäller jordbruksprodukter vore det ekonomiskt sett viktigt att tullarna slopas, eftersom handeln mellan EU och Förenta staterna är omfattande. Tullnivåerna som tillämpas på jordbruksprodukter är relativt höga.

Inom jordbrukshandeln är målet att en betydande del av tullarna genast slopas när avtalet träder i kraft eller inom en kort övergångstid. I förhandlingarna är strävan också att avlägsna sådana icke-tariffära hinder som onödigt försvårar handeln.

EU:s jordbruks- och livsmedelsexport består till merparten av långt förädlade produkter, mestadels av olika drycker. Däremot ligger tyngdpunkten i Förenta staternas jordbrukshandel i export av basprodukter från jordbruket. Denna skillnad i prioriteringar märks också i förhandlingarna och det är sannolikt att jordbrukshandeln mellan EU och Förenta staterna inte kommer att öppnas helt.

Både EU och Förenta staterna har nationellt betydelsefulla, så kallade känsliga produkter. När det gäller dessa produkter öppnas marknaden sannolikt genom tullkvoter. Tullkvoter innebär att produkten kan importeras tullfritt eller till en lägre tull upp till en viss maximimängd.

År 2015 exporterade Finland jordbruksprodukter till Förenta staterna för ca 45 miljoner euro och importerade för ca 93 miljoner euro (1). Över hälften av exporten utgjordes av mejeriprodukter och vodka. Dessutom exporteras det bland annat havre och svinkött från Finland till Förenta staterna. Den största importprodukten är växtbaserade oljor. Dessutom importerades bland annat alkoholdrycker, frukt och nötter.

Regleringen som rör jordbruksprodukter ska förhandlas separat. Läs mera om det i punkt 2. Reglering: Sanitära och fytosanitära åtgärder.


(1) Import- och exportkapitlen är sammansatta av KN-nomenklaturens kapitel 01−24. Källa: Tullen.

Ursprungsregler

Ursprungsreglerna är i central ställning i avtalsförhandlingarna, för det beror i hög grad på dem hur effektivt tullpreferenserna enligt avtalet kan utnyttjas. Med andra ord definierar ursprungsreglerna villkoren för att produkterna ska kunna importeras tullfritt eller med lägre tull än den allmänna tullnivån i handeln mellan handelspartnerna. För näringslivet är det viktigt att ursprungsreglerna som förhandlas är så enkla och tydliga som möjligt.

Enligt grundregeln ges produkter som helt och hållet har tillverkats i ett partnerland det landets ursprung och den vägen preferensbehandling. Med preferensbehandling avses möjlighet att importera produkter antingen med nedsatt tull eller tullfritt. Vid tillverkningen av en produkt som inkluderas i preferensen kan också råvaror som har importerats från länder utanför avtalsregleringen användas, förutsatt att de i tillräcklig utsträckning har vidareförädlats eller vidaretillverkats. Villkoren för tillräcklig tillverkning varierar beroende på produkt och de fastställs i förhandlingarna separat för varje produkt.

EU har också som mål att i förhandlingarna utreda möjligheten till så kallad ursprungsackumulering med sådana tredjeländer som har frihandelsavtal både med EU och med Förenta staterna. I förhandlingarna kommer man alltså överens om villkoren på vilka de länder som har ingått avtal i sin produktion kan använda råvaror från utomstående länder och trots det få preferensbehandling för sina produkter.

Centrala frågor i förhandlingarna är utöver de tidigare nämnda bland annat fastställande av ursprung, kontroll och efterinspektioner, ursprungsregler per produktgrupp (så kallade listregler), dokumentationsförfaranden samt ett smidigt administrativt samarbete.

EU är ute efter handelsstödjande ursprungsregler som beaktar näringslivets behov. Målet är att reglerna som avtalas så långt som möjligt ska grunda sig på ursprungsreglerna i EU:s gällande avtal. Finland anser det viktigt att de ursprungsregler som förhandlas fram är enkla och tydliga, för att det ska gå så effektivt som möjligt att genomföra preferenserna enligt avtalet.

Tjänster och investeringar

Avtalet syftar till att minska hindren för handeln med tjänster och investeringar. Förhandlingar förs såväl om marknadstillträde som om konkurrensfrämjande regler. Med marknadstillträde avses villkor som till exempel har att göra med att företag grundar dotterbolag, med inresa för personer i anknytning till företagsverksamhet samt med gränsöverskridande tjänstehandel. Genom avtalet ska man alltså komma överens om villkoren för amerikanska tjänster och företag för att verka inom EU:s territorium i förhållande till inhemska aktörer eller aktörer från tredjeländer och omvänt för EU:s tjänster och företag i Förenta staterna. Målet är att företagen inte ska behöva vara rädda till exempel för att förhandlingspartnerns inhemska företag ska gynnas gentemot utländska företag på grund av lagändringar eller myndighetsverksamhet.

Reglerna, å sin sida, syftar till jämlik konkurrens och till att inhemska företag inte ska gynnas genom exempelvis licenskrav, tillståndsförfaranden eller annan myndighetsverksamhet. Internationella regler och villkor för marknadstillträde skulle ge företagen rättslig säkerhet och förutsebarhet i verksamheten, vilket för sin del kunde öka investeringsbenägenheten samt europeiska företags export och import. Så kan man också påverka uppkomsten av arbetstillfällen.

EU:s och medlemsländernas lagstiftning ger ramarna för EU:s ståndpunkter och förslag. EU hör med avseende på tjänster och investeringar till de mest liberala länderna i världen. Marknaden har liberaliserats bland annat på grund av den inre marknaden. Å andra sidan är strävan att genom konkurrensfrämjande reglering påverka så att olika aktörer ska ha jämlika förutsättningar att agera på marknaden. EU:s marknad är faktiskt öppen och reglerad. Sett ur handelsavtalsperspektiv ger vår lagstiftning som gäller den inre marknaden å ena sidan exempel på regler vi önskar att andra genomförde på sin marknad, alltså på regler vi vill införa i handelsavtalen. Å andra sidan skapar vår egen lagstiftning ramarna för hurudana förpliktelser vi kan godkänna i handelsavtalen. Det är vanligt i förhandlingarna att förslagen görs utgående från den egna marknaden och att de olika parterna inte kan godkänna förslagen som sådana. EU:s och Finlands egen lagstiftning bildar ett centralt element för kommentarer angående eller för utarbetande av förhandlingsförslag.

Frihandel är inte fri handel – nyckelordet är icke-diskriminering. Avtalet syftar till icke-diskriminerande behandling, alltså att den andra partens tjänster och företag ska kunna agera på marknaden på samma villkor som egna tjänster och företag. Att avtalet ingås innebär alltså inte rätt att agera på marknaden utan hänsyn till Finlands eller EU:s lagstiftning. Ofta förutsätter en öppen marknad en reglering som går mera i detalj och djupare i olika funktioner än om endast ett företag var aktivt inom sektorn. Reglering är alltså trots avtalet tillåtet, rentav önskvärt. Avtalet befriar inte heller företagen från att följa mållandets lagstiftning, utan lagstiftningen och särskilt dess innehållsmässiga krav och kvalitetskrav, som i EU i princip är icke-diskriminerande, ska följas. Ett avtal hindrar inte heller från att ställa krav som rör till exempel arbets- eller miljölagstiftningen, kvaliteten på tjänster eller på tjänstetillhandahållares kompetens, så länge det görs på ett icke-diskriminerande sätt – så gör vi i Finland redan nu utifrån vår egen och EU:s lagstiftning.

De offentliga tjänsterna tryggas i avtalen på många olika sätt. Offentliga tjänster har lämnats utanför avtalet, liksom i det allmänna tjänstehandelsavtalet (General Agreement on Trade in Services, Gats). Dessutom har EU gjort ett flertal förbehåll med avseende på de tjänster som inte har lämnats utanför.  EU har gjort sådana förbehåll bland annat med avseende på offentligt finansierade hälsovårds- och utbildningstjänster eller reserverat sig rätten att bevilja nya monopol eller ensamrätter när det är fråga om allmännyttiga tjänster. Förutom EU-förbehåll kan medlemsländerna göra egna nationella förbehåll. Finlands förbehåll med avseende på social-, hälsovårds- och utbildningstjänster hör till de strängaste inom EU. De gäller inte endast offentliga tjänster, utan också helt privat finansierade och privat producerade tjänster. Förbehållen är inte tillämpliga på investeringsskydd, utan villkoren för skyddet har samband med gällande lagstiftning. Skydd beviljas investeringar som har gjorts enligt vår lagstiftning, efter att företaget har gjort investeringen.

Avtalet innebär inte att tjänster privatiseras, och hindrar inte heller från att återföra en tjänst i offentlig produktion, exempelvis när ett upphandlingsavtal har gått ut.

Avtalet gäller följaktligen i regel privata tjänster. Avtalet i sig öppnar inte handeln, men skapar en folkrättslig ”ram” inom vilken lagstiftningen kan ändras. Ofta är det en betydande skillnad mellan åtaganden och verklig lagstiftning, alltså ”luft”, och det är möjligt, eftersom en part alltid kan tillhandahålla så att säga bättre behandling än vad avtalet kräver. Exempelvis i Finland är det också för närvarande mycket fritt att tillhandahålla privata hälsovårdstjänster och det finns många företag i utländsk ägo på marknaden, även om vi i våra handelsavtal har förbehållit oss rätten att begränsa eller förbjuda utländsk verksamhet.

Finland strävar i avtalet efter internationella regler som grundar sig på vårt eget system. Strävan är särskilt regler som utgår från principerna i vårt eget system. Tjänsterna utgör nuförtiden en mycket stor del också av industriföretagens produktion och export. Regler som gäller tjänster skulle följaktligen underlätta också för våra industriföretag.  Regler kunde underlätta verksamheten för våra företag inom nuvarande och inom kommande export- och importsektorer. Sådana är bland annat olika sakkunnigtjänster, tekniska planeringstjänster och IKT-, informationssäkerhets-, digitala och mobila tjänster samt sektorer som anknyter till arktiskt kunnande och till trafik. Vidare försvårar inresekrav och inreseförfaranden i en del fall etablerandet av eller verksamheten för företag i Förenta staterna. Finlands strävan är därför att inresa till Förenta staterna som anknyter till företagsverksamhet ska underlättas, antingen i avtalsförhandlingarna eller utanför dem, i separata förhandlingar.

I förhandlingarna med Förenta staterna har vi kommit till innehållsfasen, där arbetet utgår från parternas textförslag med målet att nå en samsyn om avtalstexten. EU och Förenta staterna har i två omgångar utbytt erbjudanden om tjänstehandel, alltså förslag om hurudana sektorspecifika åtaganden respektive part kan göra. I förhandlingarna gås innehållet i buden igenom i detalj och parterna gör förbättringsförslag. Med avseende på reglerna har framstegen varierat beroende på temat. Förhandlingarna framskrider alltså på sedvanligt sätt – varje förhandlingssektor i sin egen takt.

Offentlig upphandling

Tillträde till Förenta staternas marknad för offentlig upphandling vore särkskilt viktig för EU:s små och medelstora företag – också finländska. Med offentlig upphandling avses varor, tjänster och byggentreprenader som exempelvis staten eller kommunerna i regel upphandlar genom att konkurrensutsätta offerter. För närvarande har endast ca 32 procent av Förenta staternas offentliga upphandling varit öppen för andra än för amerikanska företag. Motsvarande siffra i EU är 84 procent. I Förenta staterna är uppfattningen däremot den att EU-marknaden för offentlig upphandling är mera sluten än den amerikanska.

Problematiskt ur EU:s synvinkel är att Förenta staterna har många bestämmelser som gynnar inhemska företag och innebär begränsningar för utländska företag. Med bestämmelserna vill Förenta staterna skydda sina egna företag och gynna inhemska varor och tjänster. Som exempel på sådan lagstiftning kan nämnas Merchant Marine Act, även kallad Jones Act, som rör handelssjöfart, Buy American Act som ställer olika krav på inhemskhet och Buy America Act som gäller transportsektorn. Vidare ingår det ofta villkor som gynnar inhemsk industri i många statliga stöd som beviljas av federala myndigheter i Förenta staterna och som är riktade till upphandlingar som delstaterna konkurrensutsätter.

EU eftersträvar jämlik och icke-diskriminerande behandling av bägge parters företag i fråga om offentlig upphandling. EU:s och följaktligen också Finlands utgångspunkt är att avtalet ska öppna marknaden för offentlig upphandling hos bägge parter. Det är viktigt att öka öppenheten, för att europeiska och amerikanska företag ska ha lätt att få information om konkurrensutsättningar av offentlig upphandling på olika håll i Förenta staterna och Europa. Den slutliga lösningen bör öppna marknaden för offentlig upphandling i Förenta staterna också på lägre administrationsnivåer än den federala, så som i delstaterna och i viss omfattning också på det lokala förvaltningsplanet.

Helt från ett nolläge går vi inte in i förhandlingarna, för både EU och Förenta staterna har gjort åtaganden på olika nivå i Världshandelsorganisationen WTO:s avtal om offentlig upphandling (Agreement on Government Procurement, GPA). Som plattform för avtalet används det förnyade GPA-avtalet som trädde i kraft i början av 2014. Både EU och Förenta staterna har som mål att utvidga åtagandena enligt GPA-avtalet. Finlands ståndpunkt är att EU:s åtaganden högst kan nå nivån för EU:s nuvarande, för medlemsländerna bindande, lagstiftning om offentlig upphandling.

Beträffande offentlig upphandling lämnas social- och hälsovårdstjänster utanför. Avtalet begränsar inte myndigheternas möjligheter att till exempel lägga ut offentliga tjänster eller att själv producera dem. Även om en viss social- och hälsovårdstjänst är privatiserad kan staten också framöver besluta återföra tjänsten i offentlig produktion.

I offentlig upphandling kan miljö- och sociala aspekter samt arbetslagstiftningens villkor fortsatt beaktas vid konkurrensutsättning av offentlig upphandling. Det är meningen att öppenheten om upphandlingarna ska ökas bland annat genom bättre information till näringslivet i EU och Förenta staterna om offerttävlingar som gäller offentlig upphandling. Detta är särskilt viktigt för små och medelstora företag.

På grund av att det administrativa systemet i Förenta staterna är annorlunda, delstaterna har begränsat självstyre, landets politiska läge och en lagstiftning som gynnar inhemska företag har offentlig upphandling visat sig vara ett svårt förhandlingstema. Det har förts textförhandlingar om bestämmelser, förfaranden och principer för konkurrensutsättning av offentlig upphandling. Det har också diskuterats kring frågor i samband med marknadstillträde och krav på inhemskhet. EU och Förenta staterna utbytte de första erbjudandena om offentlig upphandling i februari 2016. Erbjudandena gällde endast parternas upphandlande enheter på federal nivå och de öppnar inte marknaden för offentlig upphandling i någon större mån. Man hoppas dock att utbytet av erbjudanden ska fungera som startskott för ordentliga förhandlingar om marknadstillträde.

Detta dokument

Uppdaterat 20.7.2016

Takaisin ylös