Merikasarmi, PL 176, 00023 Valtioneuvosto
Vaihde: 0295 16001
Kaikki yhteystiedot | Saapumisohjeet

Internationella sanktioner

Internationella sanktioner innebär att ekonomiskt eller kommersiellt samarbete och till exempel kommunikationsförbindelser eller diplomatiska förbindelser med en viss stat eller vissa grupper begränsas eller förbjuds.

Bland andra utrikespolitiska åtgärder syftar sanktioner till att påverka sådan politik eller verksamhet hos en stat eller hos en grupp som anses hota internationell fred och säkerhet.

Det kan till exempel handla om spridning av massförstörelsevapen, internationell terrorism eller omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Urvalet av sanktionsmetoder omfattar bland annat import- och exportrestriktioner, finansiella sanktioner och reserestriktioner. Däremot har såväl FN som EU i praktiken helt upphört med övergripande handelssanktioner.

Sanktioner som riktar sig mot namngivna personer och sammanslutningar eller mot specifika ekonomiska sektorer anses ha större inverkan på dem som är ansvariga för politiken eller verksamheten man vill motarbeta med sanktionerna, samtidigt som de negativa konsekvenserna blir lindrigare för civilbefolkningen än vid en övergripande blockad. 

Föremål för sanktionerna

Strävan är att så omsorgsfullt som möjligt rikta sanktionerna mot dem som är ansvariga för politiken eller verksamheten man vill motarbeta och på personer som stödjer dem samt dessa gruppers finansieringskällor.

Föremål för sanktioner kan till exempel vara regeringen i en viss stat och kretsar som står den nära, men sanktionerna kan också rikta sig mot en given grupp som inte nödvändigtvis är bunden till en bestämd stat.

Vidare kan man genom sanktionerna begränsa tillgången på produkter, material och teknologi som behövs i verksamhet som är föremål för sanktioner. Därför planeras sanktionerna alltid fall för fall för att uppfylla det aktuella säkerhetspolitiska behovet, och därför är alla sanktionsregimer sinsemellan olika.

Restriktioner för import och export

Genom sanktioner kan i princip exporten eller importen av vilka produkter eller teknologier som helst begränsas. I olika sammanhang har det utfärdats exportförbud bland annat för försvarsmateriel, andra vapen och ammunition, produkter med dubbel användning och produkter som behövs inom den kärntekniska industrin, olje- och naturgasindustrin och inom varvsindustrin.

Importförbud utfärdas ofta för sådana produkter som de som är föremål för sanktionerna använder för att finansiera sin verksamhet med; det kan handla om olja och naturgas, petrokemiska produkter eller ädla metaller och ädelstenar.

Export av försvarsmateriel

En av de vanligaste sanktionsformerna är restriktioner i exporten av vapen. Enligt den etablerade tolkningen omfattar förbudet åtminstone alla produkter som finns upptagna i EU:s gemensamma militära förteckning.

Export av sådana produkter från Finland till länder utanför EU kräver alltid tillstånd av försvarsministeriet.

Tillstånd för export av försvarsmateriel till stater under vapenembargo beviljas inte, om inte något av de undantag som anges i FN-resolutioner eller beslut av Europeiska unionens råd kan tillämpas på den föreslagna exporten. Exporten kan alltså undantagsvis vara tillåten till exempel för försvarsmateriel som ska användas av krishanteringstrupper i området.

Med sanktioner kan i undantagsfall också import av försvarsmateriel begränsas.

Export av skjutvapen för civilt bruk

Sanktioner kan också rikta sig mot export av vapen och ammunition som är avsedda för civilt bruk. Kommersiell import, export och transitering av vapen och ammunition avsedda för civilt bruk kräver i Finland tillstånd av Polisstyrelsen.

Polisinrättningarna beviljar tillstånd för privat import och förflyttning av skjutvapen.

Inom EU finns det också ett europeiskt skjutvapenpass som reglerar importen till och exporten från Finland av vapen som transporteras för sport- och jaktändamål.

Export av produkter med dubbel användning

En produkt med dubbel användning är en nyttighet som lämpar sig för normalt civilt bruk, men också för militära ändamål, speciellt för utveckling av massförstörelsevapen.

Exporten av produkter med dubbel användning från unionens område omfattas av en särskild förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden.

Export av produkter med dubbel användning är tillståndspliktig oavsett sanktioner.

Med sanktionsbestämmelser kan det emellertid utfärdas strängare restriktioner för exporten av produkter med dubbel användning till vissa stater eller sådan export helt förbjudas.

I Finland är det utrikesministeriets enhet för exportkontroll som beviljar exporttillstånd för produkter med dubbel användning. Vid tillståndsförfarandet tillämpas lagen om kontroll av export av produkter med dubbel användning (562/1996).

Sanktioner som begränsar import och export av andra produkter

Med EU:s sanktionsförordningar kan man i princip begränsa export eller import av vilka produkter som helst.

Därför är det viktigt att man före export till en stat som är föremål för sanktioner noga bekantar sig med respektive sanktionsförordning och beskrivningarna av restriktionsbelagda produkter som finns i bilagan till förordningen.

Export av tjänster och kompetens

Samtidigt som exporten av en specifik produkt förbjuds, förbjuds i allmänhet också tillhandahållandet av därmed sammanhängande "teknisk assistans". Med det avses alla slag av kompetens och kunskap som till exempel har att göra med tillverkning, utveckling och användning av restriktionsbelagda produkter.

Det är förbjudet att lämna ut sådan information till en person som vistas i en stat som är föremål för sanktioner, till företag som är registrerade där och överhuvudtaget för användning i den staten.

Dessa restriktioner bör beaktas inte endast av företag som bedriver teknologiexport eller till exempel export av konsulttjänster, utan även av undervisnings- och forskningsanstalter, om de planerar att rekrytera studerande eller forskare från en stat som är föremål för sanktioner. 

Med stöd av sanktionsförordningen kan det också separat förbjudas att tillhandahålla specifika tjänster till landet i fråga.

Ytterligare är genom rådets gemensamma åtgärd om kontroll av tekniskt bistånd som står i samband med viss slags militär slutanvändning (2000/401/GUSP) tekniskt bistånd i anknytning till massförstörelsevapen (till exempel rådgivning och utbildning) underkastat kontroll när det ges utanför EU av en person som är etablerad i EU-området.

Restriktioner inom bank-, finans- och försäkringssektorn

I samband med export- och importförbud förbjuds i allmänhet också tillhandahållandet av finansiering och finansieringstjänster samt försäkringar och återförsäkringar i anknytning till de förbudsbelagda produkterna och till exempel transporten av sådana produkter.

Det kan också förekomma självständiga restriktioner angående finans- och försäkringssektorn som gäller till exempel företag inom en specifik industrisektor eller exempelvis statsägda företag och investeringar i eller försäkring av sådana.

Också ingående av nya bankförbindelser med banker i en stat som är föremål för sanktioner kan begränsas.

Sanktionsförteckningar

Föremål för sanktioner är ofta också namngivna personer och sammanslutningar som anses ansvara för verksamheten man vill motarbeta med sanktionerna. Egendom som påträffas inom unionen som tillhör personer och sammanslutningar som finns upptagna i sådana s.k. sanktionsförteckningar ska frysas och man måste avsäga sig all affärsverksamhet med dem.

Det sistnämnda förbudet är tillämpligt också på indirekta former av samarbete, alltså till exempel i sådana fall, där ett icke-listat företag fungerar som mellanhand för ett listat företag.

Därför är det i allmänhet skäl att avhålla sig från affärsverksamhet också med dotterbolag till listade företag.

Restriktioner för inresa och transitering

EU:s sanktionsmekanismer innehåller rätt ofta också reserestriktioner som riktas mot personer som anges i förteckningen i bilagan till sanktionsbeslutet.  I förteckningen anges ofta samma personer som får sina tillgångar frysta av sanktionsförordningen.

Myndigheterna förhindrar inresa i EU-området för personer som anges i förteckningen, om det inte finns någon särskild grund för undantag.

Trafikrestriktioner

Flygförbud

Med beslut av rådet kan olika restriktioner införas i trafiken mellan en stat som är föremål för sanktioner och EU. Oftast är det restriktioner av flygtrafiken som har införts.

Det kan bli fråga om ett övergripande förbud att flyga inom en viss stats territorium (vilket med stöd av säkerhetsrådets resolution utfärdades i fallet Libyen) eller till exempel ett landningsförbud på flygplatser inom EU:s territorium för fraktplan som trafikeras av företag från en specifik stat (så som beslutats med avseende på Syrien).

Restriktioner i sjötrafik och sjöfrakt

Rådet kan också besluta om andra trafik- och transportrestriktioner som rådet anser vara ändamålsenliga, inom ramen för internationella avtal. Bestämmelserna kan till exempel förbjuda lastning och lossning av fartyg som direkt eller indirekt kontrolleras av ett specifikt företag.

Det kan krävas av parterna som medverkar i en transport att de på förhand lämnar tullmyndigheterna uppgifter om inkommande och utgående fartyg i handeln med sanktionsländer och att de särskilt meddelar om handelsvarorna är sanktions- eller restriktionsbelagda.

Även tekniska, kompletterande eller underhållstjänster till fartyg och luftfartyg kan förbjudas, om tjänstetillhandahållaren har rimliga skäl att misstänka att lasten står i strid med rättsakterna.

Grunden för sanktioner, genomförande och lagstiftning

Förenta nationernas (FN) säkerhetsråd kan tillgripa ekonomiska och andra sanktioner i syfte att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådets mandat att tillgripa sanktioner grundar sig på kapitel VII i FN-stadgan. Säkerhetsrådets resolutioner som utfärdas med stöd av kapitel VII, alltså även sanktionsresolutionerna, är rättsligt bindande för alla FN:s medlemsstater.

Europeiska unionen genomför alla sanktioner som utfärdas av FN:s säkerhetsråd genom lagstiftning på EU-nivå. Även EU:s egna, så kallade autonoma restriktiva åtgärder, alltså sanktioner som inte baserar sig på säkerhetsrådets resolutioner, fastställs genom beslut och förordningar av rådet.

EU:s befogenheter inom sanktionspolitiken utgår från fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Rådets förordningar är som sådana direkt tillämpliga i alla medlemsstater och binder såväl myndigheterna som privata aktörer i dessa länder.

Medlemsstaterna är dessutom skyldiga att genom nationella åtgärder genomföra sådana sanktioner som enbart beslutats av rådet. Det gäller särskilt restriktioner som hänför sig till export av försvarsmateriel och restriktioner som hänför sig till inresa och transitering av personer.

Nationell allmänlag om det nationella genomförandet av sanktioner är lagen om uppfyllande av vissa förpliktelser som grundar sig på Finlands medlemskap i Förenta Nationerna och Europeiska unionen (659/1967), den så kallade sanktionslagen.

Enligt 4 § i sanktionslagen är brott eller försök till brott mot en regleringsföreskrift som någon myndighet har meddelat med stöd av den lagen samt brott eller försök till brott mot en sanktionsförordning av EU straffbart som regleringsbrott enligt 46 kap. 1‒3 § strafflagen (39/1889).

Brott mot EU:s förordningar är straffbara från och med den dag, då rådets förordning i fråga träder i kraft, dvs. när den publiceras i unionens officiella tidning.

Enligt 2 a § i sanktionslagen är det dock utrikesministeriets uppgift att genom ett meddelande i Finlands författningssamling kungöra ikraftträdandet av förordningar och vilka straffbestämmelser som gäller.

Enligt 4 § i sanktionslagen bestäms om straff för brott eller försök till brott mot en regleringsföreskrift som någon myndighet har meddelat med stöd av den lagen och mot en sanktionsförordning av EU i 46 kap. 1–3 § strafflagen (39/1889).

Enligt paragraferna som det hänvisas till är regleringsbrott (1 §) samt grovt (2 §) och lindrigt (3 §) regleringsbrott straffbart. I paragrafen om regleringsbrott gäller 1 mom. 1 punkten brott mot eller försök till brott mot en regleringsföreskrift enligt eller med stöd av sanktionslagen och 11 punkten brott mot eller försök till brott mot en sanktionsförordning av EU.

För regleringsbrott kan också dömas till samfundsbot (46 kap. 13 § i strafflagen).

Exporten av försvarsmateriel regleras i lagen om export av försvarsmateriel (282/2012).  Bestämmelser om straff för exportbrott som avser försvarsmateriel finns i 46 kap. 11 § i strafflagen.

Takaisin ylös