Merikasarmi, PL 176, 00023 Valtioneuvosto
Vaihde: 0295 16001
Kaikki yhteystiedot
Uutiset, 18.3.2011 | Ulkoministeriön kehitysviestintä

Staden vid gruvans kant

Cerro de Pasco är en bortglömd gruvstad i de peruanska Anderna. Genom generationer har staden blivit utsatt för okontrollerade utsläpp och dumpning av giftigt avfall från gruvan belägen mitt i staden. Det är stadens invånare och miljön som fått betala priset.

pdfPeru: Staden vid gruvans kant (Jesper Klemedsson)

På 4 300 meters höjd i de peruanska Anderna ligger Cerro de Pasco med sina 70 000 invånare. År 1630 upptäckte spanjorerna silver i området och nu 381 år senare pågår fortfarande gruvdriften obehindrat under dygnets samtliga timmar.

Eftersom gruvan aldrig sover är det omöjligt att undkomma det konstanta oljudet från maskiner och explosioner.

Gruvans ägare har kommit och gått under åren. Det peruanska företaget, som sedan 1999 driver gruvan, bryter koppar, zink, bly och silver i gruvan.

Direkt vid gruvkanten börjar stadens bebyggelse och löper sedan runt hela den 1,8 kilometer långa kratern. Det tar fem timmar att ta sig ner till gruvans botten.

Genom generationer har stadens befolkning varit utsatt för gruvans giftiga gaser, slaggprodukter och utsläpp. Nio av tio barn från Cerro de Pasco lider av för höga halter bly i blodet. Blyförgiftning leder först till yrsel, glömska och koncentrationssvårigheter.

Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar en nivå som inte överstiger 10 mikrogram per deciliter blod (ccg/dl). Tais Palma har nu 120 ccg/dl. Det var länge sedan hon kunde prata eller hade någon möjlighet att kunna kommunicera över huvudtaget.

När förgiftningen blir värre kan det leda till mentala handikapp och till och med död.

Utan hjälp är det en tidsfråga innan Tais Palma dör. Hans tolvåriga bror Vladimir Palma dog i november 2010 av blyförgiftning. Hans blyhalt var då 100 ccg/dl. 

Det upptäcks konstant nya mineraler vilket kräver att gruvan expanderar. De hus och den mark som råkar ligga vid gruvans kant köps då upp av gruvföretaget för en billig peng.

Förroreningarna sträcker sig långt utanför stadens gränser där traktens bönder får se sina boskap och grödor dö. Stora vattendrag är så förgiftade att allt djurliv sedan länge är borta.

Den förorening och den förgiftning som tar plats ignoreras, liksom familjer som drabbats av utsläppen. Gruvföretag tar 80 procent av stadens vatten för gruvdriften och lämnar resterande 20 procent av det förorenade vattnet till stadens invånare.

Familjerna står hjälplösa utan någon på sin sida mot ett företag som obehindrat – tack vare korrumperade makthavare – bryter de rikedomar som den förgiftade och fattiga befolkning har under sina fötter.

Jesper Klemedsson

Skribenten är svensk fotojournalist.

Kehitys-Utveckling 1.2011

Tämä dokumentti

Päivitetty 17.3.2011

Takaisin ylös