Utrikesministeriet ger ut en bok om politisk rapportering under tiden mellan världskrigen

Den 26 februari publiceras historieforskaren Jussi Pekkarinens bok som handlar om diplomaternas rapporter och riktigheten av informationen i rapporterna under perioden mellan världskrigen.

Rapportering har ansetts vara ambassadörens viktigaste uppgift. En diplomatisk representant förutsätts ha ett brett kontaktnät, skarp iakttagelseförmåga, förmåga att snappa upp svaga signaler och färdighet att sålla bort desinformation i informationsflödet. På samma kriterier förväntades representanterna också för hundra år sedan sända tillförlitliga uppgifter, korrekta analyser och kloka råd med kurirpost till utrikesministeriet.

I sitt nyaste facklitterära verk Kävin ja kuulin. Ulkoasiainhallinnon poliittinen raportointi 1918–1933 berättar utrikesförvaltningens historieforskare Jussi Pekkarinen hur väl Finlands ambassadörer har klarat av sina krävande uppgifter. Under tiden mellan världskrigen var rapporterna mer spontana är i dag. Sålunda innehåller de också färgglada berättelser om den tidens framträdande personer och intressanta tolkningar av händelserna såsom ambassadörerna såg och uppfattade dem. Om det fanns någonting ambassadörerna förvånade eller harmade sig över, fick man läsa om det i rapporterna. 

De snäva allmänna anvisningarna krävde endast att de skulle rapportera till Helsingfors om allt som kunde ha betydelse för Finlands utrikespolitik. Alla ambassadörer förväntades tydligen förstå vad de skulle göra även utan några närmare anvisningar. Detta gav ambassadörerna rätt fria händer att bestämma vad som var viktigt, vad som inte var viktigt och på vilket sätt de skulle rapportera.  Rapporterna var därför väldigt individuella. 

Intressanta detaljer är till exempel hur ambassadören i Stockholm, Werner Söderhjelm, beskrev beslutsfattarna inom den svenska utrikespolitiken 1927: ”Oskuldsfulla och godtrogna” och hur ambassadören i Moskva, Antti Hackzell, bryskt bedömde Stalin 1922: ”Han saknar beslutsamhet”. 

”Det var inte min avsikt att peka ut eller berömma ambassadörerna på något sätt. Var och en kan själv dra sina slutsatser om våra representanters yrkesskicklighet. Såklart att några av rapporterna är lite sämre, men det finns också många goda rapporter. Rapporterna visar att våra representanter hade byggt upp breda nätverk för att inhämta information, att de hade djup analysförmåga och också mod att framföra sina synpunkter”, säger Jussi Pekkarinen.

Boken ges ut av utrikesministeriet, förläggaren är Förlagsaktiebolaget Otava Oy.

Jussi Pekkarinen har till uppgift att skriva böcker, artiklar och utredningar om utrikesförvaltningens historia. Hans tidigare böcker handlar om Ulkoministeriön puolisoyhdistys (utrikesministeriets makeförening), konsulära tjänster, det hundra åriga utrikesministeriet och ambassaden i Tallinn.