Sjöekipaget, PB 176, 00023 Statsrådet, Finland
tel: +358 295 350 000
Alla kontaktuppgifter | Så hittar du till ministeriet

EU:s gemensamma handelspolitik

Handelspolitiken är ett av de områden där samarbetet mellan EU-länderna är mycket väl utvecklat. Finland bevakar sina handelspolitiska intressen som en del av EU:s gemensamma handelspolitik. I praktiken innebär den gemensamma handelspolitiken att EU utgör en tullunion med gemensamma tullavgifter.

Finland bevakar sina intressen i Europeiska unionen

Som medlem i Europeiska unionen sker Finlands handelspolitiska intressebevakning som en del av EU:s gemensamma handelspolitik. Det är utrikesministeriets sak att bereda och sammanfoga EU:s handelspolitik i Finland.

Handelspolitiken skiljer sig avgörande från till exempel EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik, eftersom handelspolitiken så gott som helt är unionens exklusiva befogenhet. Exklusiv befogenhet gällande handelspolitiken betyder att kommissionen lägger fram gemensamma förslag angående handelspolitiken och förhandlar om avtal med tredje länder. 

Kommissionens roll syns också i att den för EU:s talan i Världshandelsorganisationen WTO.

Trots att kommissionens ställning i handelspolitiken är stark och synlig är det Europeiska rådet (toppmötet) som fattar de slutgiltiga besluten. Europeiska unionens råd (ministerrådet), som består av företrädare för medlemsstaternas regeringar, fattar beslut om förhandlingsmandat och internationella avtal och olika slag av handelspolitiska åtgärder.

Kommissionen är förpliktigad att regelbundet konsultera medlemsstaterna. Därför kan medlemsstater, som Finland, aktivt påverka innehållet i handelspolitiken under olika skeden i processen.

Lissabonfördraget som trädde i kraft i december 2009 medförde ökat handelspolitiskt deltagande för Europaparlamentet. Det innebär bland annat att förhandlingar om frihandelsavtal och handelspolitisk lagstiftning nu behöver godkännande av både Europeiska unionens råd och Europaparlamentet.

Den handelspolitiska beslutsprocessen i EU

Ärenden som har att göra med handelspolitik bereds centraliserat i ministerrådets handelspolitiska kommitté (Trade Policy Committee, TPC).

Alla medlemsstater är representerade i kommittén som sammanträder en gång i veckan i Bryssel.

Fastän kommittén till sin natur är rådgivande har den en central roll i unionens handelspolitiska beslutsfattande. Den behandlar alla viktiga handelspolitiska frågor.

Trots att möjligheten att fatta beslut med kvalificerad majoritet finns är en strävan efter konsensus utmärkande för det handelspolitiska beslutsfattandet.

Vid sidan om den egentliga handelspolitiska kommittén sammanträder kommittén också regelbundet i olika expertgrupper (t.ex. för tjänster och investeringar). De handelspolitiska lagförslagen, såsom handelspolitiska skyddsåtgärder, behandlas i rådets arbetsgrupp för handelsfrågor. Frågan om handelspolitiska skyddsåtgärder diskuteras också i kommissionens antidumpningskommitté.

EU:s handelspolitiska agenda är mycket omfattande både geografiskt och till innehållet. Förhandlingarna som förs inom WTO är regelbundet på TPC:s dagordning.

Vid sidan av de multilaterala förhandlingarna har EU också ett omfattande nätverk av regionala och bilaterala handelsarrangemang, som utvecklas parallellt med det multilaterala systemet.

EU:s bilaterala relationer till de viktigaste handelsparterna, såsom USA, Ryssland, Kina, Indien, Brasilien och Japan, spelar en viktig roll i EU:s handelspolitik.

Beredningen av Finlands ståndpunkter

Finlands ståndpunkter i den handelspolitiska kommittén bereds i den handelspolitiska beredningssektionen EU2, som är underställd kommittén för EU-ärenden och består av representanter för olika förvaltningsområden.

Beredningen har också en mindre sammansättning som sammanträder oftare än den större sammansättningen. I den större sammansättningen ingår förutom statsförvaltningen representanter för olika intressegrupper.

Vid behov kan Finlands ståndpunkt tas upp i kommittén för EU-ärenden, som består av ministeriernas kanslichefer eller deras ställföreträdare, och i sista hand behandlas de i regeringens EU-ministerutskott.

Takaisin ylös